den här bilden säger väl allt om mig :O)

Skämt å sido, men här ligger vi i soffan alla mainecoonerna och jag, och har en riktig gosestund och håller koll på mailen ;O)
Denna bild visar tydligt på att mainecoonen är ett flockdjur precis som sina förfäder Lejonen. En mainecoon passar inte den som lämnar sin katt
ensam hemma hela dagarna, då får du välja en annan ras. Jag har haft djur runt i kring mig i hela mitt liv. Jag har hundar och katter och jag har fyra
barn. Tre av dem är vuxna nu. Här kommer lite bilder ur mitt liv.

världens bästa trädgårdsmästare :O)

mina favoritflickor :O)

Lycka är att ha en vän, en mainecoon skall inte vara ensam hemma hela dagarna  Nu har Leyia fått en liten Tuvakompis, Lycka till med det nya lilla grynet :O)

                                                                                                          här är min prinsessa med en av sina dockors födelsedagstårtor 

          och min lille son Fredric med nya kusinen Molly!                  och hans "lille" katt Tigern!

Min lilla älskling Molly som är en Cavallier King Charles född -95       och min äldsta kisse, huskatten Sassy

Min underbart trogna Donna som är en Collie                                       och min underbara Leyia, TACK Elisabeth, Karro och Janusz
                                                                                                        med familj för att ni älskar henne så gränslöst :O)

bild av Rebecca på vår underbara morgondagg                         

Äntligen! :O)

 Är jag igång med min kattuppfödning, min dröm sedan många år, men 4 barn och sambo gjorde att det drog ut
med några år ca 20 ... Jag har haft katt sen jag föddes, men några raskatter har det inte varit. Min mamma hade
perser ett tag, men det var inte riktigt min ras. Jag har haft otaliga kullar med kattungar men inte förrän nu "på allvar".
Jag jobbar med foundation "urkatten från Maine i USA". Jag tycker att jag vill föra rasen vidare med lite nytt blod
som förhoppningsvis gör rasen ännu sundare än vad den är idag.

 På allvar började med att jag såg "den katten". Jag visste inte vad det var för ras eller ens vad katten hette! Efter
flera månader såg jag katten igen, det var en svarttabby med vitt och han hette S*Simsalacoon´s Chester Cree och
han var en mainecoon. Det var den vackraste jag sett och visste att det var en sån jag ville ha, men han var kastrerad
så några bebisar efter honom var det inte tal om...

 Det var en hona för avel jag skulle ha. Efter mycket studerande av rasen både på nätet och på utställningar, så
bestämde jag mig för att det skulle vara en padda med vitt. Men ödet ville inte min väg. Antingen så blev det bara
pojkar eller räckte inte bebisarna till... så blev det en svarttabby med vitt i stället som jag föll pladask för, men hon
blev sjuk... Så efter att jag hade gett upp fann jag Nallemaja på omvägar, eller hon mig ;O) och hon var sååå söt.
Och på den vägen är det...:O)

 För mig är mainecoonen den absolut rätta rasen.

 Mainecoonen är:

nyfiken, gosig, en kung på köksbordet ;O), en drottning av skönhet, en riktigt högspinningsmaskin, mjuk och go,
sängvärmande, med i allt, gästvänlig, mammig, med i all matlagning, städhjälpsam ;O), renlig, sitta i knätig, matglad,
barnvänlig, hundvän, snäll vid sin partner, leksen, hjälper gärna till vid datorn, ja, raden är oändlig av vad jag gillar hos
mainecoonen och ingen är den andra lik.

Jag älskar verkligen mina coonisar!